tre bra saker jag tittat på

Ibland kommer man in ett flow då man upptäcker en massa bra saker typ samtidigt. Ungefär så har det varit för mig de senaste veckorna. 
 
1. Först släppte Netflix första säsongen av Syskonen Baudelaires olycksaliga liv. Jag var riktigt inne i bokserien när jag läste den, och jag gillade faktiskt också filmatiseringen av de tre första böckera som kom för några år sedan. Men åh detta var ändå mycket bättre. Framför allt tycker jag att att den underfundiga humorn i berättelsen lyfts fram bättre i serien. Och Neil Patrick Harris är verkligen som klippt och skuren för rollen som den knasiga och onda Greve Olaf. 
 
2. I fredags började jag, efter tips från en vän, titta på Crazy Ex-girlfriend och plöjde sen hela säsong 1 över helgen. Kortfattat är det en komediserie om en framgångsrik advokat som bestämmer sig för att hals över huvud säga upp sig från sitt fina jobb i New York och flytta till West Covina i Californien för att fånga sin svunna ungdomskärlek Josh igen. Skådespelarna är jättebra, handlingen underhållande och - det bästa av allt - det är något så ovanligt som en musikal i tv-serieformat! Sångerna är typ som parodier på riktiga musikalnummer och musikvideos och är i mitt tyckte och smak hysteriskt roliga. t.ex. den nedan. 
 
3. I lördags var jag och K och såg rosade La la Land på bio. Jag hade ganska höga förhoppningar redan innan och jag blev inte besviken. Den var bara så himla vacker och fin och sorglig och allt på samma gång. Älskar musiken, som just nu går på repeat i min Spotify. Jag vet, förmodligen är detta uttjatat redan, men alltså SE DEN. 
1 kommentar

om ilskan och om det som är bra ändå

På sistone har jag känt mig så arg. Uppdämt arg. En sakta puttrande ilska som till slut kokar över och bara måste ut. Det går liksom att titta åt så många olika håll nu och ändå upptäcka skit, och jag blir trött på det. Jag trodde att jag var en såndär sansad typ. En person som äger språket och som därför kan diskutera saker tills allt blir bra. Övertyga med ord och inte med handling eller ens med högljudd röst. Men så befinner jag mig här, i ett sinnestillstånd där jag förmodligen skulle ha sprutat eld om jag bara kunde det. Eller i alla fall en liten rökpuff för att få uppmärksamheten. Men det finns många som säger det som behövs bättre än vad jag kan. Hej hej vardag som säger det med både text och bild nedan.
 
Eller Hanapee som säger det med ännu en text.
 
Men hörrni jag orkar inte vara bara neggo. För samtidigt som det finns en massa skit vart man tittar så finns det också en väldig massa sånt som är bra. Matias Varelas sommarprat i P1, t.ex. Jag lyssnade på honom på vägen hem från jobbet idag och blev liksom glad in i hjärtat. Jag älskade hans röst och älskade allt han sa och mot min vilja drogs jag med i stämningen i alla power ballads han spelade. Lyssna! 
1 kommentar

klokheter

Fascismen är underbar.  Om vad barndomsfavoriten från Disney har med faschism att göra, funnen hos Sandra häromdagen, skriven av Andrev Walden. Den kanske verkar lite för extrem i början, men läs vidare! Det kanske är jag som levt under en sten fram till nu, men jag fick verkligen nåt slags uppvaknande kring Lejonkungen när jag läste det. Visserligen var det ett tag sedan jag började favorisera Studio Ghibli framför det mesta av Disney, och jag kan ärligt säga att jag alltid typ tyckt synd om hyenorna i Lejonkungen. Men det här var liksom en ny nivå. Vet inte om jag nånsin kommer uppskatta den filmen på samma sätt igen. 
 
 
Men du är ju en vit cis-kvinna, varför tar du illa upp? 
Om dåliga grejer som kommer ut ur alltför många munnar, träffsäkert skriver av min fina vän Anneli. Önskar att jag oftare, eller i alla fall då och då, själv orkade skriva lika bra om viktiga saker. 
 
 
Några av de bästa/mest intressanta/roligaste avsnitten av Filosofiska rummet som jag lyssnat på på sistone. Inte läsning direkt, men det får vara med ändå:
 
1. Cioran och pessimismen - kloka människor om kloka saker, som samtidigt också blir väldigt komiskt. 
 
2. Äta djur - kanske onödig predikan för redan frälst person för min egen del, men intressant vilket som. 
 
3. Det ligger i deras kultur - Väldigt tänkvärt avsnitt om att kritisera, eller inte kritisera, olika kulturer och normer. 
 
 
Naausica från Vindarnas dal. Från Studio Ghibli förstås. Jag såg om den häromdagen och berördes lika mycket, om inte mer, som vid första titten. Naausica är helt klart bästa heroinnan jag vet, i alla fall just nu. Liksom post-apokalyptisk supergrym praktiskt lgd vindseglare/tronarvinge/pacifist/rädda-världen-hjälte allt i ett.
0 kommentarer