hejdå januari, hej februari

Så var januari över och februari här. I januari har jag druckit te, njutit av alla mina reahyacinter, haft på mig mina finaste vintervantar och klappat ett minilejon hos mina föräldrar.
 
P1300025
P1300002 P1270086 P1270064
P1220017
1 kommentar

om drömmar och om varför jag är en hobbit

Jag skrev ju tidigare om att jag har tänkt försöka haka på Sandra Junhammars utmaning om ett mer hållbart 2018.  Det här är det andra inlägget jag skriver på månadens tema, och idag handlar det om prioriteringar och drömmar. 
 
P8160066
 
Jag befinner mig just nu i ett skede i livet då jag tänker relativt mycket på framtiden. Det har flera orsaker och funderingarna rör också olika delar av livet. En sak som jag av naturliga skäl funderar ganska mycket på är vad jag ska jobba med framöver. Jag har ju mindre än ett halvår kvar på av min nuvarande, tidsbegränsade anställning, så självklart måste jag ha framförhållning och planera. Det som jag däremot tycker mindre bra om är den press jag ibland kan känna att jag sätter på mig gällande att välja rätt. Vi i min generation är liksom uppväxta med att det finns oändligt många val. Uppväxta med att vi ska "ta chansen", "inte ångra någonting" och framför allt att vi ska förverkliga oss själva.
 
P8150012
 
Allt det där är väl gott och väl i lagom dos, men ofta känner jag att det slår över och blir en press och en stress istället för något att vara tacksam över. Det är klart att jag också har drömmar och vissa fall mål, men på det stora hela är nog mitt största mål att helt enkelt leva medan jag finns här på jorden. Jag vill ha mitt hobbitbo med böcker, te och kök fyllt av eviga måltider. Jag vill odla min trädgård och jag vill ha min familj och mina vänner bortom vägkröken. Då och då kan jag tänka mig ett litet äventyr utanför Fylke, men särskilt långt bort måste jag egentligen inte. Jag vill leva the quiet life. 
 
P8150006
 
Men samtidigt vet jag ju att det helt och hållet inte går. Det går inte att helt avskärma sig från resten av världen och dess påverkan. I alla fall inte när man bryr sig om hur det står till bortom Fylkes gränser. Inte när man bryr sig om huruvida potatisen är kravodlad eller om vilka djur eller människor som eventuellt farit illa vid tillverkningen av den senast inhandlade bekvämligheten. Men jag tänker att det måste finnas ett sätt att både delta i den stora världen och i den lilla. Ett sätt som inte samtidigt behöver innebära att man dras med i pressen att leva sitt liv på något annat sätt än man själv vill. Det kanske får vara mitt mål, att hitta min egen balans mellan engagemang och det lugna livet. 
1 kommentar

en vintersöndag

I söndags var hela Uppsala täckt av snö och frost och solen var framme. Har nästan glömt hur soligt väder ser ut. Jag tog en promenad som började i de fina kvarteren där jag bor, där vart och vartannat hus ser ut som en karamell. 
 
P1210032
 
Jag tycker det är så fint med det där små verktygsbodarna (eller vad det nu är) som står på många av innegårdarna häromkring.
 
P1210040
 
Världen var verkligen blåvitsilvrig av vinterkrisp.
 
P1210042
 
Efter fålhagenspromenaden gick jag vidare till stadsparken.
 
P1210096
P1210099
P1210086
 
Och hemåt igen längs med fyrisån, förbi det här fina vita huset med den varma "skulpturbänken" utanför. Inte konstigt att den nästan jämt är upptagen, jag hade gärna värmt rumpan på den en stund själv. 
 
P1210110
 
Och så kom jag hem, till sopplunch och överbliven päronkaka. Och det var den vintersöndagen det. 
 
P1210136
0 kommentarer