när vi gifte oss, del II

Vi gifte oss den 2 september i år, i Danmarks by utanför Uppsala. Det var en stor ch fin dag tillsammans med många kära vänner och släktingar. Det ärofyllda uppdraget att dokumentera det hela i bilder fick den fantastiska fotogren Sara på Sarasblick. Alla foton jag kommer att visa i det här inlägget är alltså tagna av henne. Det här är del två.
 
Vi gifte oss alltså i Danmarks kyrka. Den är i rött tegel och jag tycker att den ser ganska sträng ut utanpå. Liksom allvarlig där den ligger på en kulle med en hög trappa upp till kyrkporten. Men den har en guldtupp högst upp, det gillar jag. Och så har den ett fantastiskt bemålat tak inuti. 
Det regnade fortfarande lite när det var dags för vigseln, och pappa fick skydda en låda med våra strutar under paraply när han bar upp dem till kyrkan.K rullade dem av gamla notpapper vi köpt på Myrorna. Och så fyllde vi dem med torkade blommor och sesamfrön eftersom jag aldrig lyckades bli klok på om ris är dåligt för fåglarna eller inte. De blev så fina tycker jag. 
Pararellt med att vi gjorde oss redo för vigseln nere i bygdegården hade det förstås hänt annat uppe vid kyrkan som Sara dokumenterade. Våra mammor hade delat ut vigselprogram till gästerna som anlänt och tagit plats i kyrkbänkarna. 
Så var det äntligen dags för oss att röra oss upp till kyrkan. Min brudtärna och hennes make gick med oss, för min brudtärna hade ett ordna-släpet-innan-intåg-uppdrag. 
Efter över tio minuters nervös väntan med prästen i vapenhuset började kyrkklockorna ringa och vi fick tåga in. Eller tåga och tåga. Efteråt fick vi höra att vi näst intill sprang kyrkgången fram, så ivriga var vi tydligen.  
Och så vips var vi gifta, finne på hakan och maläten kostym till trots. 
Efter vårt uttåg fick vi smyga runt kyrkan och in igen genom en sidodörr, och så ut igen genom stora porten, till alla gästerna som väntade där. 
Älskar K:s min på den här bilden. Som ett barn som lurat till sig en stor godispåse eller nåt.  
Och den här bilden alltså. Så nutid. Kan ni tänka er hur knasig den här bilden skulle te sig för en person från typ 1800-talet? :p Liksom, vad gör alla med små fyrkantiga grejer framför sig?? :D
Efter mobilfotandet och sesamfrö- och blombladskastningen var det kramkalas. Hej alla som kom till vårt bröllop.
Sedan vi var färdigkramade och färdigfotade av gästerna rörde de sig ner mot bygdegården, medan vi dröjde oss kvar för några ensambilder med Sara. T.ex. på när K försöker pilla ut alla sesamfrön ur min hårbotten. Var inte lätt kan jag tala om. 
Sen var det dags för fest, men det tar vi i nästa inlägg! 
 
Foto: Sarasblick.  
när vi gifte oss
0 kommentarer