en död nära, 150 000 långt bort

Förra veckan blev K sjuk i influensan, och i fredags var också jag i sjukdomens grepp. Och som om inte influensa är tråkigt nog i sig inträffade det den här gången samtidigt som ett författarevent med Jonas Hassen Khemiri på stadsbiblioteket. Jag tänkte länge att jag skulle orka gå ändå, men det hade bara varit egoistiskt. Precis som en av mina barndomsbok-karaktärer kan jag se tidningsrubrikerna framför mig. FANGIRL BORTOM KONTROLL SPRIDER LIVSFARLIG SMITTA - KÄND FÖRFATTARE NÄRA ATT AVLIDA. 
 
Dessa saker visade sig dock vara ingenting, för samma dag fick mamma och pappas gamle katt Nisse somna in. Han var ganska gammal för att vara katt, och alla är ju dödliga, så man kan tro att vi skulle ha varit förberedda. Men det var vi inte, inte alls. Han har liksom varit så frisk och så mycket av en jävlar-anamma-katt att jag trodde han skulle finnas för alltid. Det svindlar när jag tänker på att nästa gång jag kliver innanför dörren hem-hemma så kommer han inte att vara där. Kommer aldrig mer att vara där. Döden är en realitet och en overklighet på samma gång.
 
Och så dagen efter då. När K visar mig nyheten om att 150 000 pingviner har svultit ihjäl pga av ett j-vla isblock som blockerar deras mat. HUNDRAFEMTIO TUSEN. Döda. Borta. Och resterande antal pingviner av kolonin (10 000), förväntas vara döda inom 20 år om inget ändras med isblocket. Jag förstår om ni inte förstår hur ledsen det här gör mig. Av helt egoistiska skäl skruvades också min klimatångest upp några steg igen, efter att ha legat på lågvarv ett tag. Helt plötsligt måste minska mitt resande, mitt konsumerande och att diska för hand med kranen rinnande. Samtidigt som min nästa reaktion är en intensiv längtan efter att tröstshoppa. Det är inte lätt att vara människa, eller pingvin, i den här världen just nu. 
 
Men, on the bright side: Vi har tulpaner hemma, de ljusgula dubbla jag köpte förra söndagen står sig ännu. Jag har återpptäckt hur himmelskt gott det är med kylskåpskall apelsin avnjuten i klyftor, och så har jag återupptagit mitt läsande igen efter några veckors lässvacka. Läser just nu Tove Jansson - Arbeta och älska, som en är en biografi om henne jag fick i julklapp. Maken till inspirerande kvinna finns knappt. Jag beundrar henne oerhört. 
 
2 kommentarer
Alicia

Alltså haha, vill skratta för alla krumbukter och krumelurer i ditt språk men samtidigt gör alltihop så himla ont. Vilken jävlaskitdag!!!!! Jag visste inte om pingvinerna, och nu måste jag låta bli att googla för jag vet inte om jag fixar det.
Men Tove alltså, denna jävla mästare, är det någon som kan ljusa upp ens tillvaro så är det ju hon. Jag har Arbeta & Älska på mitt nattduksbord - började läsa den för ett år sen men är så himla dålig på att läsa (prioriterar alltid eget skapande typ) så jag har jättemycket kvar trots att jag tycker varenda sida är fantastiskt. Längtar efter att få plocka upp den igen.

Svar: Tack vad glad jag blir av dina ord. Och angående Tove-boken, läs! Är färdig nu och den var fantastisk :)
lisamariesvarld.blogg.se

sandra

Men oj, hade ingen aning om det med pingvinerna men vad oväntat nedstämd jag blev av det. :( Kanske också måste ta mig en kall apelsin för att väga upp det här.